Saken var denna.
Nar jag kom ned for att simma och vara duktig i var lilla traningslokal var en italienare redan till stadet. Han simmade fjarillsimm sa att vattnet stankte av frojd.
Det kom sig att vi samtalade med varandra, eftersom vi var de enda i lokalen. Vi pratade pa om allt mellan himmel och jord och forstod varandra ungefar till halften.
Han fragade om Sverige, om hur vi bodde, hur stora staderna var. Och sa kom det, fragan om var mat..
... Tva timmar senare star jag i koket med spisen pa ena sidan och datorn med receptet pa svenska kottbullar pa andra. Ni som vet hur man gor kottbullar skrattar sakert hogt at mig, men vad bryr sig val en ko?
Jag maste saga att det inte ar lika svart som det ser ut, aven om jag personligen maste jobba vidare pa det har med formen lite.
Nasta gang kommer de vara himmelska!
Nar min lilla asiat kom hem fick han hemalagade kottbullar med potatismos! Inte illa, eh? |
Bra jobbat!
SvaraRaderaMan kan inte vara bäst med en gång, de ser jätte goda ut!
Grattis till jobbet!
Kramis från syrran.
Precis! De var rikltigt goda, aven om formen som sagt inte riktigt ar kottbollslik!
SvaraRaderaFantastisk Emma=)
SvaraRadera-klem, Mathis-
Haha, ikke sant?
SvaraRaderaGör dem i ugnen istället för stekpannan (det är mitt lilla hemliga trixs:)
SvaraRaderaSmarting dar! Absolut vart ett forsok!
SvaraRadera