Jahaja, inte ett ljud fran det dar lite halvtaskiga cafeet som lovade att ringa. Nar jag namnde det for den andra tjejen som bor har i kollektivet tittade hon pa mig och sa: "Baby, It's Sydney."
Men inte tanker jag val ge upp bara for denna lilla motgang. Nej da. Ut igen gick jag och CV efter CV delades ut. Ingen sokte egentligen folk men tog emot mitt CV anda. Det kanns lite som att jag trampar i vatten. Forutom att jag blir blot om fotterna blir jag trott i benen ocksa.
Men snart sa. Forr eller senare maste ju nagon skina upp och oppna sitt jobbgolv for mig.
Jag soker bara cafeer fortfaranade. Jag borde kanske ge upp och borja soka pa restaurangerna ocksa. Men i det sista har jag dromt mardrommar om servering. I natt t.ex. vaknade jag och vagade inte somna om for att jag visste att det fanns ett bord med gaster som vantat och vantat dar i dromvarlden.Ett bord jag skjutit upp och upp och massor med halvfardiga bord och menyer jag inte kan. Och nar jag val somnade om dromde jag att nagon slog sonder mina revben.
Jag vill vanta lite till med restaurangerna, bara lite. Den har veckan ut i alla fall.
Haha, lita på drömmarna du! Själv så börjar jag få lite ont magen med tanken på att jag ska upp på berget igen om ca 2 veckor!
SvaraRaderaSka du upp pa berget!? Ahh... November. Nagon forsoker samla guldpengar, ikke sant?
SvaraRaderaHej Emma! Jag tycker så mycket om att läsa din blogg och få vara med i dina upplevelser även om det sker på lite håll. Här är allt bra. Hösten är igång och vi har minusgrader om nätterna. Lycka till med jobbsökandet! Moster
SvaraRaderaHaha, läskiga drömmar. Usch. Jag håller tummarna för dig här i den kyliga oktobernatten. Oh, jag vet precis hur det känns det där med vattentrampande i en stor stor stad där man inte känner nån, det är inte helt partay. Du hittar nåt snart, du har ju ändå meriter till skillnad från mig! ;)
SvaraRadera